Jag har nog aldrig riktigt varit någon morgonmänniska. Ofta har jag svårt att gå och lägga mig i tid på kvällarna, och har då svårt att vakna tidigt då det inte blivit så värst mycket sömn. Men nu när jag är på träningsläger har jag faktiskt kommit in i en bra rutin. Jag är ju här för att träna så det finns ingen anledning att vara uppe sent. Hittills har jag lagt mig runt 21 varje kväll, vilket är en klar förbättring mot mina tidigare sömnvanor. Vi kör morgonpassen vid klockan 06:00, strax innan solen går upp, och det innebär att jag ställer klockan på 05:30. Så tidigt har jag inte regelbundet stigit upp sedan jag arbetade på gummifabriken i Bålsta och bodde i Enköping - då fick jag stiga upp klockan fyra på morgonen för att hinna med bussen till jobbet.
I dag var det dags för långpass. Tre timmars löpning var planen. Jag har ju fått lite problem med blåsor under fötterna så jag var inte säker på om det skulle gå eller inte, men tänkte att jag i alla fall måste testa. Den första timmen var besvärlig, mycket på grund av underlaget. Vägarna vi springer på här är otroligt ojämna och gropiga, och på många ställen sticker stenar upp ur sanden. Det som i dag gjorde det hela snäppet svårare var att det under natten regnat, och det med besked. Detta gjorde att det var mycket lerigt, och när leran fastnade under skorna var det svårt att springa ordentligt. Jag uppskattar att jag hade runt ett halvt kilo lera under vardera sko, kanske mer, och blev kanske tre-fyra cm längre. Efter ett tag blev det dock torrare vägar och vi kunde sparka av det mesta av leran och springa på lite lättare. Sedan kände jag inte av blåsorna lika mycket längre, det var först när vi var tillbaka efter passet som det började ömma. Men det ser ganska bra ut ändå, tror att fötterna är bra hyfsat snart.
Vi hade vattenservice under passet tack vare Lars som åkte efter på motorcykel. Det kan inte ha varit lätt i leran! Ungefär var trettionde minut blev det dricka. Det är bra för mig att få öva på att dricka under löpning, har varit dålig på det. När man tävlar på maraton måste man ju få i sig vätska, och då är det ju bra om man har tränat kroppen på det också.
Så, då var första långpasset avklarat, 39,2 km i 4:36-tempo, och även den första veckan av fem här i Kenya. Totalt är det 193 km som lyckats jag skrapa ihop på en, faktiskt, ganska lätt vecka med mycket vila mellan träningspassen. Nu ser jag fram emot att inte fira jul i morgon, samt att fortsätta träningen och förhoppningsvis kunna springa fler pass nästa vecka.
Om mina underbara hundar, Ronja och Lakrits, läser det här: pappa saknar er jättemycket!
Till er som firar - god jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar