Retroaktivt: Äntligen framme

Skrivet den 23/1, runt kl. 1:

Äntligen framme på hotellet. Det är sent. Kom fram strax innan kl. 1, vilket var några timmar senare än tänkt. Flygplanet var sent till Nairobi och blev därför försenat. Väl nere på marken tog det ett tag att passera tullen också. Jag såg väl ut som en skummis, fick bagaget genomsökt två (!) gånger. Vet inte vad de letade efter men tydligen hittade de det inte. När det äntligen var färdigrotat bland mina grejer tog jag en taxi till hotellet. Bor på "Emirates Grand Hotel", c:a 3 km ifrån start/mål.

Nu har jag duschat och druckit en kopp te. Min plan att köra morgonjogg innan frukost blir nog inte av. Funderar på att prova hotellfrukosten. Den serveras fram till kl. 11, då kan jag sova till tio. Nu är klockan 01:32. Joggen får vänta till eftermiddagen, är det för varmt ute finns löpband på hotellets gym.

Nu ska jag sova, god natt!

(Jag lyckades inte sova längre än till kl. 9, så det blev en jogg (5 km) innan frukosten ändå. Och jävlar vad mätt jag blev! Jag är svag för bufféer, och när det kostar 150 spänn har jag extra svårt att hålla igen, haha.)

Retroaktivt: På väg till Dubai

Skrivet den 22/1, runt kl. 10:

Nu har jag kommit till Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi. I skrivande stund återstår sju timmar till nästa fight. Just nu befinner jag mig utanför terminal 1, har inte tillgång till wifi här utifrån. Sitter på min stora, fullproppade trunk och lyssnar på Gamma Ray och författar detta på mobilen. Jag fick med mig lite mellanmål, i form av en grov fralla och en banan som blev över från frukosten, som jag tänkte tugga i mig det innan jag går igenom säkerhetskontrollen. Har lite vatten med mig att dricka upp också, tveksamt att man får igenom en 1 liters flaska här. I Eldoret var det dock inga problem med den saken. Det måste vara den minsta, och lugnaste, flygplats jag någonsin haft äran att flyga ifrån. Anlände 40 minuter innan avgångstid, och då kändes som om jag var tidigt på plats! Man vill nog inte komma dit så mycket tidigare då det inte finns ett skvatt att göra. Inte en enda butik, kafé eller någonting.

Innan frukosten var jag ute på en lätt jogg; 6 km @ 4:32. Stack ut fem i sex så det var förstås becksvart ute. De sista veckorna, när jag dragit ner på antalet pass, har jag inte kört några tidiga morgonjoggar; hade nästan glömt bort hur mörkt det är. Under söndagen och lördagen har jag undvikit kolhydratrik mat och mest käkat ägg, tonfisk, kyckling och sallad. I går kväll blev det lite kikärtor också. Det var trevligt att bli serverad ordentliga rätter med flera ingredienser. I normala fall, när jag fixar maten själv, brukar jag köra ägg till frukost, en burk tonfisk till lunch och 500 g Keso till middag... Det kändes trögt att springa nu på morgonen - ett gott tecken. Och det var helt otroligt gott att börja äta normalt igen!

Den senaste veckan har jag inte sprungit så värst många kilometer, har istället försökt köra en större del av träningen i maratonfart. Eller nånstans kring maratonfart, snarare. Det är tuffare att springa på hög höjd än på havsnivå, så jag har försökt gå mer på känslan än att kolla på klockan. Sista veckan vill jag ska kännas lätt, och det är ju värdelöst att träna hårt så nära ett viktigt lopp. Nu blir det så mycket vila som möjligt de sista dagarna. Kör sista "lufsen" i morgon, det brukar bli 5-6 km i väldigt lugnt tempo, och helvila på torsdag.

Nä, nu är det dags att äta mellanmål och sedan börja fundera på hur resterande sex timmar ska spenderas. Man kanske ska slå på stort och plugga lite algoritmer och datastrukturer?

(Det blev inte så värst mycket plugg gjort. Istället ägnade jag dagen åt att läsa "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning", av Haruki Murakami, som jag fått låna av min gode vän och kurskamrat Henrik.)

Dimman i Dubai

Då var det gjort - sub 2:26! Dubai Marathon gick precis så bra som jag hade hoppats. Hade tänkt snitta 3:27 min/km och det lyckades jag med. Som väntat fick jag springa själv hela vägen. Herreliten i det här loppet springer ju bra mycket snabbare än jag själv. På andra halvan passerade jag en del kvinnor, men jag hade aldrig någon att springa ihop med. Banan är ju till största del en lång raka så där kunde jag åtminstone se löpare framför nästan hela tiden, förutom när det var extremt mycket dimma (i början och slutet), det hjälpte en del. Jag är glad att vädret var så pass bra som det var, det blev aldrig riktigt varmt under tiden som jag sprang. Endast lite sol på rakan efter vändningen.

De första kilometerna gick långsammare än tänkt, men sett nu i efterhand var det nog lika bra. Jag kunde bara jogga fem minuter som uppvärmning innan jag var tvungen att tränga mig fram till starten. De sista tjugo minuterna innan start försökte jag istället värma upp på stället så gott det gick. Det var lite frustrerande att se den riktiga eliten kunna värma upp framför startlinjen, men det gick ju bra ändå. Jag tror inte det är riktigt lika viktigt med uppvärmning innan en mara; maratonfarten är ju trots allt inte så hård, utan ganska "bekväm" jämfört med tempot vid halvmaraton eller kortare distanser.

Passerade 10 km på 34.07 vilket var lite för snabbt egentligen. Jag tyckte att första femman gick lite långsamt (17.24) så jag råkade öka lite för mycket på den andra femman (den gick på 16.43). Sedan hittade jag ett tempo som kändes bra och jag passerade halvvägs på 72.33. Jag hade planerat att klocka in på mellan 72.30-72.45 för att kunna gå under 2:26. När jag passerade 30 km kändes det fortsatt bra, även fast det så klart började kännas i benen. Jag tänkte att det var lika bra att trycka på för att inte riskera att tappa fart, och jag lyckades öka lite under sjätte och sjunde femman som gick på 17.16 respektive 17.18.

Efter 35 km kunde jag börja skymta Isabellah Andersson en bit fram och det kändes som att jag tog in på henne. Det gav mig lite extra krafter att ligga i på slutet, och med c:a 200 m kvar till mål gick jag förbi. Lyckades spurta in under 2:26 som var målet, det var en otroligt skön känsla. Jag har sprungit lite jämnare tidigare, och även negativt en gång (2:32 i Berlin 2012, efter 1:17 på första halvan) men det kändes ändå som att det här var mitt starkaste lopp. Kanske känns det så efter de tre lopp jag sprang under förra året, som inte gick så bra något av dem, men jag hade verkligen en bra känsla genom hela detta race.

Jag sitter nu och skriver på flygplatsen i Dubai, ska strax boarda planet till Köpenhamn. Jag har ett par inlägg som jag skrev innan loppet, efter ankomsten till Dubai, men som jag inte lyckats ladda upp. Ska försöka fixa det när jag kommer hem.

Tack för allt stöd, och tack för att ni läser min blogg!

Dag 30: Vila och formtoppning

Nu är det inte länge kvar till Det Stora Målet, Dubai Marathon. Den sista tunga veckan, den femte här i Kenya, slutade på 200,6 km. Den innefattade tre långpass på mellan 30,6-33 km; dessa sprang jag på tisdagen, fredagen och söndagen. På lördagen var jag iväg med orienterarna till grannbyn Iten och sprang distans i långbacke (500 m stigning på c:a 14 km). Jag började min formtoppningsperiod med helvila och massage i måndags, då det återstod 12 dagar till loppet. I går sprang jag lätt distans, 10 km @ 4:29. Det blir något liknande i eftermiddag, kanske lite längre. Jag planerar att köra ett flytpass i marafart i morgon, antagligen i form av 3x3000m med generös vila. Hade egentligen tänkt köra det passet i dag, men jag är fortfarande lite öm i musklerna efter massagen så jag tar det lugnt i dag. Sedan är det ju också så att den här typen av pass inte ska vara ansträngande, utan jag vill springa i tävlingsfart med bra känsla. Kanske blir det lite kämpigt ändå med tanke på höjden och "terrängen", men det ska hur som helst inte vara något tufft pass. I morgon är jag nog ännu lite piggare i benen, efter mer vila, och dessutom får jag sällskap av orienterargrabbarna på passet!

Jag har sett att det i bloggarkretsar är mycket populärt med något slags sammanfattning av det gångna året, och jag har med nöje läst ett flertal väl författade sådana summeringar. Jag har lite att skriva om, jag med, men jag väntar förstås med det till att säsongen är över. Eftersom 2012 blev ett märkligt tävlingsår, där jag kunde börja träna ordentligt först på våren, så räknar jag Det Stora Målet som avslutning på året. Jag har ju satt 2:26:xx som mål för säsongen, det återstår att utföra.

För att fixa en tid på 2:26 tänker jag gå ut i ungefär samma stil som i Amsterdam. Där passerades halvmaraton på 72:34, det kändes som en lagom öppning. Alltså är det ett tempo runt 3:27 min/km som jag siktar på att hålla. Lyckas jag undvika mjälthugg, som jag drabbades av i Amsterdam, tror jag mig kunna hålla den farten rätt bra, men jag kalkylerar med en viss fartminskning mot slutet av loppet. Jag börjar känna mig taggad nu, ska bli riktigt kul att komma ner på 0,1 m ö.h. och känna sig lätt och stark!

Avslutar inlägget med bilder från trippen till Iten och Kerio View, där vi käkade lunch efter backlöpningen. Tack för att ni följer min blogg!

Dag 23: Bra långpass och några sega dagar

Det gått ett tag sedan förra blogguppdateringen men nu är det äntligen dags för ett nytt inlägg! Jag antar att mitt "löfte" om foton har gjort att jag dragit mig för att skriva nåt, haha. Jag är ytterst dålig på att ta bilder, även om jag har med mig kamera, och ännu sämre på att lyckas komma med på bilderna själv. Vidare är det så att det tar ett par dagar att ladda upp bilderna; har inte direkt den snabbaste uppkopplingen...

Så, vad har hänt sedan sist? Träningen har rullat på bra och nu känner jag inte av höjden så värst mycket längre. Vi sprang ett långpass på extra hög höjd på nyårsdagen. Vi åkte iväg med bil vid femtiden på morgonen (inget festande kvällen innan!) och strax innan klockan sex började vi springa. Vi startade på 2 416 m ö.h. och efter två timmars löpning var vi uppe på rundans högsta punkt, 2 761 m ö.h. Det var många långa och sega backar, helt klart ett tuffare långpass än vanligt. Vi sprang totalt 36,4 km på tre timmar. Även om snittempot inte blev så värst imponerande så kändes det som ett mycket bra pass med tanke på hur kuperat det var, samt altituden. Det blev sannolikt det sista tretimmarspasset som jag kör på det här lägret; ska försöka springa de återstående långpannorna lite snabbare, och hålla distansen runt 30-35 km.

Tog faktiskt en vilodag, helt utan löpning, i lördags. Det kändes som jag begick en dödssynd men jag tror ändå att det var bra att vila lite extra, framför allt behövde mina fötter få läka lite. Såren som återstår efter blåsorna under fötterna känns inte mycket alls längre, egentligen bara de första 10-15 min när jag börjar springa, men alla tår utom två har antingen: blåsvarta naglar; blivit av med naglar; tappat hud; eller en kombination av flera av de föregående alternativen. Funderar fan på att gå på fotvård när jag kommer hem efter maratonloppet, men risken finns att den stackaren som ska ta hand om fötterna svimmar vid blotta åsynen av dem! Nu låter det kanske som att jag gnäller och tycker synd om mig själv, men så är det inte. Sådant här får man räkna med när man springer mycket och jag är inte ensam att råka ut för sådana här grejer. Det ingår i jobbet!

I dag har jag än så länge hunnit springa morgonjogg och äta frukost. Tråkigaste passet på länge. Det var otroligt segt, benen vägde ett par ton kändes det som, och att det var riktigt lerigt efter nattens regn gjorde inte saken bättre. Det blev 13,8 km som klockades in på strax under 75 min - klart långsammaste passet sedan jag kom hit. Det är nog så att jag är lite trött efter gårdagens träning: förmiddag 30,6 km @ 4:21 + eftermiddag 11,2 km @ 4:28. Även i söndags hade jag ett liknande upplägg: fm 30,3 km 4:36 + em 15,7 km. I måndags blev det "bara" 24 km på två pass; blir nog något liknande i dag. Den här veckan blir den sista med mycket mängd. Ska försöka springa två långpass till innan jag börjar formtoppningen.

Om två veckor kommer jag vara på plats i Dubai. Ser verkligen fram emot att åka dit, och framför allt att springa loppet. Jag har fått lite frågor från vänner och familj angående turistaktiviteter, såsom safariturer och liknande. Tyvärr är jag så tråkig att jag ser den här resan som "arbete", inte semester, så det blir inga sådana nöjesutflykter för min del. Meningen med det här träningslägret är att träna mycket och bra, och komma i så bra form som möjligt inför Dubai Marathon; det är där mitt fokus ligger. I Dubai kommer jag eventuellt hinna strosa runt lite på stan efter maran. Dagarna innan loppet ska jag vila så mycket som möjligt. Det ska finnas många rekordbyggnader och liknande att kolla in - jag är mest sugen på att besöka världens största godisaffär i Dubai Mall! Skulle vara kul om man hann med att besöka Burj Khalifa - världens högsta byggnad. Men flyget hem till Sverige, via Köpenhamn, går tidigt morgonen efter loppet så det blir inte så mycket semester där heller.

Här kommer några bilder i alla fall. Inget gigantiskt galleri av sköna naturbilder direkt, utan några bilder från ett stort terränglopp som gick här i Eldoret i lördags. Jag spenderade alltså min vilodag ute i solen, iklädd otroligt mycket kläder, och såg på när snabba kenyanska löpare ville kvala in till de kenyanska mästerskapen i terränglöpning (tror jag i alla fall att det gällde!). Mycket inspirerande!

Dag 11: 4 veckor till loppet

Det har regnat mycket på senaste, men i dag var det soligt och varmt igen. Morgonjoggen blev 13,6 km och vid kl 9 stack vi iväg och körde på bana. Det kändes helt klart bättre nu än första banpasset, för en vecka sedan, men det var tufft ändå. Det blev 10 km i 3:21-tempo, och totalt 25,5 km med upp- och nerjogg.

I dag återstår fyra veckor till Dubai Marathon. Träningen rullar på och det börjar kännas lättare med höjden. Det blir bättre och bättre för varje dag. Snart har blåsorna under fötterna läkt också! Jag räknade ut att jag hittills snittat 30,3 km/dag, vilket känns bra. Det är mycket lugn löpning så det är lätt att springa lite fler kilometer. De nästa två veckorna lär bli de tyngsta, sedan är det dags att börja toppa formen genom att minska mängden samt springa mer i tävlingsfart.

Jag har provat på lite rörelseövningar denna vecka Helt nytt för mig. Jag är ju ganska stel och ovig så det är nog bra om jag kan bli lite rörligare i kroppen. Fick även en timmes benmassage i onsdags. Det var så hårt att det nästan gjorde ont, men det känns bra nu efteråt. Ska försöka ta massage en gång i veckan, har jag tänkt.

Jag hoppas kunna rota fram min kamera ur väskan och ta lite bilder som jag kan lägga upp här. Ska försöka fixa det till nästa inlägg.

Ha det gott!

Dag 6: Tidiga morgnar, Långpass

Jag har nog aldrig riktigt varit någon morgonmänniska. Ofta har jag svårt att gå och lägga mig i tid på kvällarna, och har då svårt att vakna tidigt då det inte blivit så värst mycket sömn. Men nu när jag är på träningsläger har jag faktiskt kommit in i en bra rutin. Jag är ju här för att träna så det finns ingen anledning att vara uppe sent. Hittills har jag lagt mig runt 21 varje kväll, vilket är en klar förbättring mot mina tidigare sömnvanor. Vi kör morgonpassen vid klockan 06:00, strax innan solen går upp, och det innebär att jag ställer klockan på 05:30. Så tidigt har jag inte regelbundet stigit upp sedan jag arbetade på gummifabriken i Bålsta och bodde i Enköping - då fick jag stiga upp klockan fyra på morgonen för att hinna med bussen till jobbet.

I dag var det dags för långpass. Tre timmars löpning var planen. Jag har ju fått lite problem med blåsor under fötterna så jag var inte säker på om det skulle gå eller inte, men tänkte att jag i alla fall måste testa. Den första timmen var besvärlig, mycket på grund av underlaget. Vägarna vi springer på här är otroligt ojämna och gropiga, och på många ställen sticker stenar upp ur sanden. Det som i dag gjorde det hela snäppet svårare var att det under natten regnat, och det med besked. Detta gjorde att det var mycket lerigt, och när leran fastnade under skorna var det svårt att springa ordentligt. Jag uppskattar att jag hade runt ett halvt kilo lera under vardera sko, kanske mer, och blev kanske tre-fyra cm längre. Efter ett tag blev det dock torrare vägar och vi kunde sparka av det mesta av leran och springa på lite lättare. Sedan kände jag inte av blåsorna lika mycket längre, det var först när vi var tillbaka efter passet som det började ömma. Men det ser ganska bra ut ändå, tror att fötterna är bra hyfsat snart.

Vi hade vattenservice under passet tack vare Lars som åkte efter på motorcykel. Det kan inte ha varit lätt i leran! Ungefär var trettionde minut blev det dricka. Det är bra för mig att få öva på att dricka under löpning, har varit dålig på det. När man tävlar på maraton måste man ju få i sig vätska, och då är det ju bra om man har tränat kroppen på det också.

Så, då var första långpasset avklarat, 39,2 km i 4:36-tempo, och även den första veckan av fem här i Kenya. Totalt är det 193 km som lyckats jag skrapa ihop på en, faktiskt, ganska lätt vecka med mycket vila mellan träningspassen. Nu ser jag fram emot att inte fira jul i morgon, samt att fortsätta träningen och förhoppningsvis kunna springa fler pass nästa vecka.

Om mina underbara hundar, Ronja och Lakrits, läser det här: pappa saknar er jättemycket!

Till er som firar - god jul!