Då var det gjort - sub 2:26! Dubai Marathon gick precis så bra som jag hade hoppats. Hade tänkt snitta 3:27 min/km och det lyckades jag med. Som väntat fick jag springa själv hela vägen. Herreliten i det här loppet springer ju bra mycket snabbare än jag själv. På andra halvan passerade jag en del kvinnor, men jag hade aldrig någon att springa ihop med. Banan är ju till största del en lång raka så där kunde jag åtminstone se löpare framför nästan hela tiden, förutom när det var extremt mycket dimma (i början och slutet), det hjälpte en del. Jag är glad att vädret var så pass bra som det var, det blev aldrig riktigt varmt under tiden som jag sprang. Endast lite sol på rakan efter vändningen.
De första kilometerna gick långsammare än tänkt, men sett nu i efterhand var det nog lika bra. Jag kunde bara jogga fem minuter som uppvärmning innan jag var tvungen att tränga mig fram till starten. De sista tjugo minuterna innan start försökte jag istället värma upp på stället så gott det gick. Det var lite frustrerande att se den riktiga eliten kunna värma upp framför startlinjen, men det gick ju bra ändå. Jag tror inte det är riktigt lika viktigt med uppvärmning innan en mara; maratonfarten är ju trots allt inte så hård, utan ganska "bekväm" jämfört med tempot vid halvmaraton eller kortare distanser.
Passerade 10 km på 34.07 vilket var lite för snabbt egentligen. Jag tyckte att första femman gick lite långsamt (17.24) så jag råkade öka lite för mycket på den andra femman (den gick på 16.43). Sedan hittade jag ett tempo som kändes bra och jag passerade halvvägs på 72.33. Jag hade planerat att klocka in på mellan 72.30-72.45 för att kunna gå under 2:26. När jag passerade 30 km kändes det fortsatt bra, även fast det så klart började kännas i benen. Jag tänkte att det var lika bra att trycka på för att inte riskera att tappa fart, och jag lyckades öka lite under sjätte och sjunde femman som gick på 17.16 respektive 17.18.
Efter 35 km kunde jag börja skymta Isabellah Andersson en bit fram och det kändes som att jag tog in på henne. Det gav mig lite extra krafter att ligga i på slutet, och med c:a 200 m kvar till mål gick jag förbi. Lyckades spurta in under 2:26 som var målet, det var en otroligt skön känsla. Jag har sprungit lite jämnare tidigare, och även negativt en gång (2:32 i Berlin 2012, efter 1:17 på första halvan) men det kändes ändå som att det här var mitt starkaste lopp. Kanske känns det så efter de tre lopp jag sprang under förra året, som inte gick så bra något av dem, men jag hade verkligen en bra känsla genom hela detta race.
Jag sitter nu och skriver på flygplatsen i Dubai, ska strax boarda planet till Köpenhamn. Jag har ett par inlägg som jag skrev innan loppet, efter ankomsten till Dubai, men som jag inte lyckats ladda upp. Ska försöka fixa det när jag kommer hem.
Tack för allt stöd, och tack för att ni läser min blogg!
De första kilometerna gick långsammare än tänkt, men sett nu i efterhand var det nog lika bra. Jag kunde bara jogga fem minuter som uppvärmning innan jag var tvungen att tränga mig fram till starten. De sista tjugo minuterna innan start försökte jag istället värma upp på stället så gott det gick. Det var lite frustrerande att se den riktiga eliten kunna värma upp framför startlinjen, men det gick ju bra ändå. Jag tror inte det är riktigt lika viktigt med uppvärmning innan en mara; maratonfarten är ju trots allt inte så hård, utan ganska "bekväm" jämfört med tempot vid halvmaraton eller kortare distanser.
Passerade 10 km på 34.07 vilket var lite för snabbt egentligen. Jag tyckte att första femman gick lite långsamt (17.24) så jag råkade öka lite för mycket på den andra femman (den gick på 16.43). Sedan hittade jag ett tempo som kändes bra och jag passerade halvvägs på 72.33. Jag hade planerat att klocka in på mellan 72.30-72.45 för att kunna gå under 2:26. När jag passerade 30 km kändes det fortsatt bra, även fast det så klart började kännas i benen. Jag tänkte att det var lika bra att trycka på för att inte riskera att tappa fart, och jag lyckades öka lite under sjätte och sjunde femman som gick på 17.16 respektive 17.18.
Efter 35 km kunde jag börja skymta Isabellah Andersson en bit fram och det kändes som att jag tog in på henne. Det gav mig lite extra krafter att ligga i på slutet, och med c:a 200 m kvar till mål gick jag förbi. Lyckades spurta in under 2:26 som var målet, det var en otroligt skön känsla. Jag har sprungit lite jämnare tidigare, och även negativt en gång (2:32 i Berlin 2012, efter 1:17 på första halvan) men det kändes ändå som att det här var mitt starkaste lopp. Kanske känns det så efter de tre lopp jag sprang under förra året, som inte gick så bra något av dem, men jag hade verkligen en bra känsla genom hela detta race.
Jag sitter nu och skriver på flygplatsen i Dubai, ska strax boarda planet till Köpenhamn. Jag har ett par inlägg som jag skrev innan loppet, efter ankomsten till Dubai, men som jag inte lyckats ladda upp. Ska försöka fixa det när jag kommer hem.
Tack för allt stöd, och tack för att ni läser min blogg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar