Skrivet den 22/1, runt kl. 10:
Nu har jag kommit till Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi. I skrivande stund återstår sju timmar till nästa fight. Just nu befinner jag mig utanför terminal 1, har inte tillgång till wifi här utifrån. Sitter på min stora, fullproppade trunk och lyssnar på Gamma Ray och författar detta på mobilen. Jag fick med mig lite mellanmål, i form av en grov fralla och en banan som blev över från frukosten, som jag tänkte tugga i mig det innan jag går igenom säkerhetskontrollen. Har lite vatten med mig att dricka upp också, tveksamt att man får igenom en 1 liters flaska här. I Eldoret var det dock inga problem med den saken. Det måste vara den minsta, och lugnaste, flygplats jag någonsin haft äran att flyga ifrån. Anlände 40 minuter innan avgångstid, och då kändes som om jag var tidigt på plats! Man vill nog inte komma dit så mycket tidigare då det inte finns ett skvatt att göra. Inte en enda butik, kafé eller någonting.
Innan frukosten var jag ute på en lätt jogg; 6 km @ 4:32. Stack ut fem i sex så det var förstås becksvart ute. De sista veckorna, när jag dragit ner på antalet pass, har jag inte kört några tidiga morgonjoggar; hade nästan glömt bort hur mörkt det är. Under söndagen och lördagen har jag undvikit kolhydratrik mat och mest käkat ägg, tonfisk, kyckling och sallad. I går kväll blev det lite kikärtor också. Det var trevligt att bli serverad ordentliga rätter med flera ingredienser. I normala fall, när jag fixar maten själv, brukar jag köra ägg till frukost, en burk tonfisk till lunch och 500 g Keso till middag... Det kändes trögt att springa nu på morgonen - ett gott tecken. Och det var helt otroligt gott att börja äta normalt igen!
Den senaste veckan har jag inte sprungit så värst många kilometer, har istället försökt köra en större del av träningen i maratonfart. Eller nånstans kring maratonfart, snarare. Det är tuffare att springa på hög höjd än på havsnivå, så jag har försökt gå mer på känslan än att kolla på klockan. Sista veckan vill jag ska kännas lätt, och det är ju värdelöst att träna hårt så nära ett viktigt lopp. Nu blir det så mycket vila som möjligt de sista dagarna. Kör sista "lufsen" i morgon, det brukar bli 5-6 km i väldigt lugnt tempo, och helvila på torsdag.
Nä, nu är det dags att äta mellanmål och sedan börja fundera på hur resterande sex timmar ska spenderas. Man kanske ska slå på stort och plugga lite algoritmer och datastrukturer?
(Det blev inte så värst mycket plugg gjort. Istället ägnade jag dagen åt att läsa "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning", av Haruki Murakami, som jag fått låna av min gode vän och kurskamrat Henrik.)
Nu har jag kommit till Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi. I skrivande stund återstår sju timmar till nästa fight. Just nu befinner jag mig utanför terminal 1, har inte tillgång till wifi här utifrån. Sitter på min stora, fullproppade trunk och lyssnar på Gamma Ray och författar detta på mobilen. Jag fick med mig lite mellanmål, i form av en grov fralla och en banan som blev över från frukosten, som jag tänkte tugga i mig det innan jag går igenom säkerhetskontrollen. Har lite vatten med mig att dricka upp också, tveksamt att man får igenom en 1 liters flaska här. I Eldoret var det dock inga problem med den saken. Det måste vara den minsta, och lugnaste, flygplats jag någonsin haft äran att flyga ifrån. Anlände 40 minuter innan avgångstid, och då kändes som om jag var tidigt på plats! Man vill nog inte komma dit så mycket tidigare då det inte finns ett skvatt att göra. Inte en enda butik, kafé eller någonting.
Innan frukosten var jag ute på en lätt jogg; 6 km @ 4:32. Stack ut fem i sex så det var förstås becksvart ute. De sista veckorna, när jag dragit ner på antalet pass, har jag inte kört några tidiga morgonjoggar; hade nästan glömt bort hur mörkt det är. Under söndagen och lördagen har jag undvikit kolhydratrik mat och mest käkat ägg, tonfisk, kyckling och sallad. I går kväll blev det lite kikärtor också. Det var trevligt att bli serverad ordentliga rätter med flera ingredienser. I normala fall, när jag fixar maten själv, brukar jag köra ägg till frukost, en burk tonfisk till lunch och 500 g Keso till middag... Det kändes trögt att springa nu på morgonen - ett gott tecken. Och det var helt otroligt gott att börja äta normalt igen!
Den senaste veckan har jag inte sprungit så värst många kilometer, har istället försökt köra en större del av träningen i maratonfart. Eller nånstans kring maratonfart, snarare. Det är tuffare att springa på hög höjd än på havsnivå, så jag har försökt gå mer på känslan än att kolla på klockan. Sista veckan vill jag ska kännas lätt, och det är ju värdelöst att träna hårt så nära ett viktigt lopp. Nu blir det så mycket vila som möjligt de sista dagarna. Kör sista "lufsen" i morgon, det brukar bli 5-6 km i väldigt lugnt tempo, och helvila på torsdag.
Nä, nu är det dags att äta mellanmål och sedan börja fundera på hur resterande sex timmar ska spenderas. Man kanske ska slå på stort och plugga lite algoritmer och datastrukturer?
(Det blev inte så värst mycket plugg gjort. Istället ägnade jag dagen åt att läsa "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning", av Haruki Murakami, som jag fått låna av min gode vän och kurskamrat Henrik.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar